1870 inköptes Gammalstorp av den danske ingenjören, löjtnant William Hansen som var son till den kände handelsmannen A N Hansen och Eliza Grut, Danmark.

William Hansen hade en tid tjänstgjort vid anläggningar av järnvägar på Jylland och på 1860-talet förvaltade han släktgodset Horsens. Orsaken att köpa en gård i Sverige och inte i Danmark ansågs vara, mera fördelaktigt ekonomiskt och att det just blev Gammalstorp var en ren tillfällighet.

Samma år som William Hansen inköpte Gammalstorp ingick han äktenskap med Valborg Heilmann en prästdotter från Fyen. De nygifta flyttade till Gammalstorps egendom,Tun.

Under den första tiden på Gammalstorp betraktades de nyinflyttade danskarna med en viss reservation. I familjen talades danska och släktförbindelsen med Danmark övergavs aldrig.

                     William Hansen                              Valborg Heilmann

William var en driftig jordbrukare, vars främsta intresse var nötkreatursavel. Mot sina anställda var han varken bättre eller sämre än godsägare i allmänhet på den tiden. Det hörde till att vara sträng och fodrade men han saknade inte hjärta för sina underlydande.
Han trivdes väl på sitt Gammalstorp, det framgår av att han relativt sällan besökte sitt hemland, och han stannade i Tun till livets slut.

                                                          Valborg Grut

Valborg var en perfekt husmor och kunde vara en älskvärd värdinna när hon var på det humöret. Men Valborg var en sammansatt natur. Det dominerande var känslolivet med ett livligt för att inte säga eldfängt temperament. Det kunde inte så sällan torna upp mörka åskmoln i hennes förhållande både till mannen och barnen. Härtill bidrog nog i hög grad, att hon till skillnad från sin man aldrig blev acklimatiserad i Sverige.

Den 2 juni 1871 födde Valborg deras första barn på Gammalstorp sonen Torben. Valborg och William kommer att få ytterligare fyra barn  Holger, Ellen, Mary och Lennart.

På 1880-talet antog William Hansen familjenamnet Grut, hans mors Eliza Gruts flicknamn.

Familjen Grut hade ett livligt umgänge med herrgårdarna i trakten bl.a familjen Kylberg på Såtenäs, Kjellberg på Storeberg och Frielsberg, Wijk på Domö och Geijer på Frugården. Till umgängesvännerna hörde dessutom prosten i Tun, Karl Josef Bobeck och hans hustru Regina Kylberg. Baler, slädpartier, födelsedagsfester, kräftskivor och båtutflykter gjorde livet på landet omväxlande och trevligt.

Bröderna Torben och Holger skickades i tonåren till Skara, där de tog studenten. Torben med högsta betyg i de flesta ämnen.

                                               Djäkneskolan, Skara

1893 blev ett sorgens år för familjen Grut på Gammalstorp då sonen Holger förolyckades blott 21 år gammal i en tragisk olycka på Vänern.

Holger var praktiskt begåvad. Han utbildade sig till ingenjör. Han reste till Danmark i februari 1893, där han bodde hos släktingar och kom hem först den 1 augusti. Redan före Danmarksvistelsen hade han förfärdigat en kanot, hans stora intresse.
Efter hemkomsten skriver hans syster Mary: ”Hans första tanke, när han hade ätit, – var kanoten – hans glädje och stolthet intill den sista dagen” Till en början låg den i skogsdammen men den 10 augusti sjösattes den vid Såtenäs hamn.”Detta var en lycklig dag för honom, första dagen kanoten var i sjön.O, om den aldrig, aldrig kommit dit”

I sin kanot den 27 augusti gav sig Holger ensam ut på Vänern, ingen såg när olyckan skedde och han hittades av några fiskare först efter en vecka, drunknad.

Holger Grut ligger begravd på Tuns kyrkogård.

Den mest kände av de fem barnen var Torben Grut
som bl.a var en duktig tennisspelare och var svensk mästare i tennis 1896-97.

                                                              Torben Grut

Efter studentexamen läste Torben vidare till arkitekt vid KTH i Stockholm. Där uppskattades hans talang och han tilldelades stipendier för studier i utlandet. Efter hemkomsten deltog han i uppförandet av Posthuset i Stockholm, han ritade Solliden på Öland och blev också utnämnd till slottsarkitekt vid Ulriksdal.

Torben Grut gifte sig 1902 med  Else Kleen, född i Wien

                                                            Else Kleen

Else var en svensk journalist, samhällsdebattör, konstnär, författare och skriftställare med signaturen Gwen.
Torben och Else får dottern Marianne. 1908 går Torben och Else skilda vägar.

I november samma år som Torben gifter sig med Else så avlider fadern William Hansen Grut på Gammalstorp och Torbens mor Valborg beslutar då att sälja Torbens och de andra syskonens barndomshem, detta sker i augusti 1903 varefter Valborg Grut flyttar till Köpenhamn.

Året därpå 1909 gifter Torben om sig med med sångerskan och skådespelerskan Margit Torsell, Stockholm. Hon var dotter till musikdirektör och kompositör Oscar Torsell och operasångerskan Olefine Moe. Margit hade både goda anlag och möjligheter att i hemmet få utvecklas som operasångare. Hon antogs för sångstudier hos madame Artot de Padilla 1896 och debuterade som Angela i operan ”Svarta dominon” i Kristinia 1897. Hon hade engagemang på Dramatiska teatern i Stockholm 1906-1909. Bland rollerna Clärcheni Egmont; Polja i Gorkijs ”Småborgare”; Clärchen i ”Tapto”. Efter hon ingått äktenskap med Torben Grut avslutade hon sin sångaryrke och ägnade sig istället åt sin familj och barnen Jeanne, Lizzie och Wilhelm ”Ville”.

                                                           Margit Torsell

1909 utsågs Stockholm enhälligt av IOK till att arrangera de 5;e Olympiska spelen 1912 men Stockholm hade då ingen större idrottsarena. Som arkitekt utsågs Torben Grut att rita arenan och under åren 1910-1912 byggdes Stockholms stadion.

Under sina studieresor hade Torben Grut studerat åtskilliga idrottsanläggningar i Europa och där fått viktiga impulser. Han ville bygga en idrottsanläggning som var funktionell, både för åskådare och tävlande. Dessutom ville han skapa en vacker byggnad i en nationell svensk stil. Han hade i Danmark sett prov på vacker tegelarkitektur och han valde därför handslaget tegel som materialet till Stadion. Detta beslut kunde ha stoppat hela OS, en murarstrejk utbröt 1911 och var nära att försena hela bygget, men med övertid och inkallade arbetare från landsorten lyckades Stadion bli färdigt lagom till OS-invigningen.

                  Torben Grut förevisar Stockholms stadion för Sveriges regering

Torben fortsatte länge att rita idrottsanläggningar. I Budapest, Paris och London finns skapelser av honom men han ritade också andra byggnader och han var febrilt verksam och alltid brinnande av skapariver.

Däremot  hade Torben Grut ingen vidare tur i affärer. Han tackade ja till att bygga upp en högskola i Rumänien och skrev under ett kontrakt där han gick med på att få betalt i efterskott. Men pengarna kom aldrig. Han hade blivit lurad på två års inkomster. Ännu värre blev det när han förlorade resten av sin förmögenhet till en skum säljare i efterdyningarna av Kreugerkraschen. Hela historien tog knäcken på Torben Grut. Han lades in på mentalsjukhus i två år, och när han väl kom ut skämdes han så mycket för att ha suttit där att han flyttade till Köpenhamn.

Men han kunde då glädja sig åt sin yngste son Wilhelm ”Wille” Grut

som hade ärvt de idrottsliga talangerna från fadern och hade en lysande simmar karriär,  han var svensk mästare i simning 400 och 1500 meters frisim.
Faderns ekonomiska problem, hade fått  Wille Grut att satsa på en militär bana istället för kostsamma läkarstudier, som han först hoppats på efter studenten. Som officersaspirant och senare officer fick han alla möjligheter att förkovra sin talang som modern femkampare.
Och talang hade Grut. Wille Grut var redan i slutet av 30-talet en av världens främsta moderna femkampare. Men Andra världskriget stoppade det internationella utbytet och ett OS skulle inte komma att äga rum förrän 1948. Då var Wille Grut nästan 34 år gammal. Skador på revben, nyckelben och menisk hade stört karriären. Likaså när han drabbades av gulsot.

Men det hade också tränats hårt och målmedvetet. Grut kom till England väl förberedd och han gjorde en fantastisk tävling i London-OS med 1+1+5+1+8=16, den bästa platssiffran någonsin. Grut vann därmed olympisk guldmedalj i modern femkamp. Hans prestation bar eko över världen. Han kallades ”världens främste soldat” .

Och kanske tänkte Wille när han stod  på prispallen på sin pappa,
som då var död sedan 1945.  Wille Grut hade också med råge levt upp till sin familjs motto:
”Per ardua ad astra”– ”Genom ihärdighet mot stjärnorna

I Västergötland är det ont om byggnader ritade av Torben Grut, men han har dock skapat ett vackert minnesmärke över prosten Silvius på Tuns kyrkogård.

Den berömde Stadionarkitekten glömde aldrig sin hembygd

Avslutar med ett foto taget 1900 på familjen Grut ,Gammalstorp.

Text/ färg foton Raina Karlsson
Källor Tun, Friel och Karaby boken och Elektroniska källor. Svartvita foton okända fotografer