Bygden utanför Tuns kyrkby är ett lapptäcke av vägar, åkrar och små byar. Den oftast smala landsvägarna löper i kurvor mellan gårdar som ligger utströdda med jämna mellanrum. Rapsgula fält och gröna bördiga åkrar som brukats av många generationer. Stämningen är människovänlig och tillåtande.
Här växer grödor som skall upp på matbordet.
Traktorer och skördetröskor är en naturlig syn i landskapet.
Här finns också också skogar bär och svampmarker.
Vacker bokskog vid Gammalstorp som växt sig hög och mäktig.
På våren fylls här marken av vitsippor och doften av hägg.
En smal skogsväg och där i mitten på vägen växer gräs, förgätmigej och maskrosor.
Ett rådjur på lätta fötter.
I vår överstimulerande värld, är det gott att ge sig tid att njuta av denna vackra natur.
Gläds och förundras inför livets storhet och mysterium.
När man närmar sig Tuns kyrkby möts man av hästhagar och hästar med nyfikna föl i hagarna.
Stannar du till vid Stenkullen kan man på avstånd se Halle och Hunneberg och Vänerns glittrande vatten.
En människovänlig miljö.
En bygd som lever och utvecklas med natur och näring i samspel.
/Raina K