Nu strömmar dricksvattnet från Lidköping till Tun
17.30 i torsdags vred Tuns Intresseföreningens ordförande
Clas-Göran Malm på kranen till nya vattenledningen från Lidköping – Tun och utropade äntligen rent vatten till Tun!
Boende var inbjudna av Lidköpings kommunen till det nya pumphuset vid Svensrovägen i Tun för att vara med om invigningen och att fira denna historiska dagen när vattnet började strömma från Lidköping till Tun. Kommunen bjöd på fika och presentation av människor som deltagit i dragningen av vattenledningen till Tun.
Under tiden man samlades serverade Erika Johansson och
Lovisa Larsson Guttman fika som kom från Cul i Tun.
Kommunikatör Mikael Ingebäck hälsade de församlade välkomna
och lämnade ordet över till kommunalrådet Jonas Sundström som för kvällen var moderator och talade med människor som har varit involverade i projektet.
Först ut var Nämdsordförande, Karl Viktorsson som beskrev hur han som nytillträdd ordförande fick lägga fram projektet för nämnde och därmed också kostnaden på 54 miljoner kronor.
Därefter talade Projektledare Ulf Sönegård, Va-chef Pernilla Bratt och VA-ingenjör Bengt Jansson om sina olika uppgifter i vattenprojektet.
Sedan var det dag för Clas-Göran Malm att vrida på kranen, publiken applåderade,
NLT fotografen försökte få den bästa vinkeln för bilden till tidningen och Tuns hemsida tog ett foto på NLT fotografen.
Sedan försåg sig Tunborna med ytterligare en kopp kaffe och en kaka och fortsatte firandet med att prata vatten med varandra och berörda i projektet.
Medan NLT journalisten fick ett sista samtal med några Tunbor,
deras tyckande om vattnet kunde ni läsa om i NLT:s fredagstidningen.
Och senare på kvällen efter invigningen kunde boende i Tun gå hem och dricka kranvatten som kom ända från Lidköping.
Foto/text Raina Karlsson
INBJUDAN
INBJUDAN TILL INVIGNING AV KOMMUNALT VATTEN TILL TUN
Torsdagen den 21/3 firar vi att Tun äntligen fått kommunalt vatten. Vi bjuder på kaffe, festis och kaka från CuliTun. Vårt kommunalråd Jonas Sundström är moderator och talar med intressanta människor som deltagit i projektet. Vi drar igång klockan 17.00 vid den nybyggda pumphuset på Svensrovägen, och vrider på den symboliska invigningskranen klockan 17.30.
Välkomna!
Medverkande;
Pernilla Bratt, VA-chef
Ulf Sönegård, Projektledare
Bengt Jansson, VA-ingenjör
Karl Viktorsson, Nämdsordförande
VATTEN FRÅN LIDKÖPING
Nu på måndag den 4 mars kommer igångsättningen av vattenproduktionen från Lidköpings vattenverk utföras i Tun med start
kl 19:00 – 07:00.
Vi uppmanas att vara sparsamma med vattnet under denna tid och om brunt vatten förekommer efter klockan 7:00 spola kallt vatten.
Tun har fått sin försörjning av vatten och avlopp från vatten och reningsverket på Såtenäs. Efter många års problem med att dricksvattnet har varit missfärgat i Tun tog Lidköpings Kommunalfullmäktig i januari 2017 beslut att en ny vatten- och avloppsledning skulle byggas från centrala Lidköping till Tun. Arbetet beräknades kosta cirka 54 miljoner kronor.
Efter beslutet har kommunen planerat, upphandlat och skrivit avtal med markägare. Förutom vatten och avlopp kommer man även passa på att lägga bredband utmed hela sträckan.
Så i juli 2018 var det dags för PEAB som skulle utföra arbetet att skapa en arbetsplats i Tun. På bara någon dag hade ett grönområde vid Svensroområdet förvandlas med flagga, kontor, byggbaracker och kravallstaket.
Sedan har man under höst och vintern grävt etapp 1 som går mellan Tun och Frielsberg, som redan har kommunalt vatten. Övriga etapper, mellan Frielsberg och Lidköping grävs under knappt fyra år. Då gäller jobbet byte av befintliga rör för ökad dimensionering, samt kompletteringar av bredbandsnätet.
Man har också byggt ett pumphus innehållande tankar på 20 kubikmeter i Tun detta hus skall brukas tills alla etapper av sträckan är klar.
Nu ser vi framemot rent vatten från vattenverket i Lidköping på tisdags morgon.
Foto/ text Raina Karlsson
VINTER
Långsamt faller snökristaller
Rymden fylls av snö och is
Mildrar trädens svarta galler
Jorden blir ett paradis
Mörk är natten
Dag som vatten
Genomskinligt underbar
Solens strålar sakta smeker
vinterhimlens sky så klar
Kallt på marken
Vitt i parken
Buskar tyngda utav snö
Fåglar vänta under täcket
vårens tid med ljus och tö
Foto Raina Karlsson/ Dikt Ann-Kristin Yman Robarth
GOD JUL o GOTT NYTT ÅR
Tuns Hemsida önskar alla som tittar in en God fortsättning på julen och ett Gott Nytt År!Foto från 2010 Raina Karlsson
RAYMOND GUSTAVSSON STÄLLER UT
Träsnidaren Raymond Gustavsson, Tun ställer under en månad ut sitt vackra snidade hantverk på Cul i Tun. Båtar, fåglar och speglar kan man se på utställningen.
Raymond började i ungdomen att snida i trä och att det blev båtar var att formen tilltalade honom. Han specialitet är skötbåtar från Åland. Skötbåten är en snipa som byggdes i trä och huvudsakligen användes under 1800-talet vid fiske med skötar efter strömming. Båten var vanligen en öppen och bred båt med ett eller två årpar och spisegel.
Skötbåtarna är så imponerande gjorda med en massa små detaljer.
Raymond använder stämjärn och skulp för att skulptera och forma båtarna och så förstås mycket slippapper för att få fram den sammetslena ytan. Han har hittills skapat 77 stycken skötbåtar.
Han har också förfärdigat tittskåp med segelbåtar och fyrar.
Raymond arbetar i olika träslag. Sälg, lönn, björk,alm och ek är några som finns representerade på utställningen.
Denna vackra lampetspegel är gjord i alm. Ett hantverk som kräver en skicklig träsnidare. Detta förstår hemsidan efter att Raymond förklarat att det krävs mycket kraft att hyvla ramen. Även tålamod och precision så att sidorna skall stämma i höjd och ådring vid sammansättningen.
Men se så skickligt Raymond lyckas. Ett vackert konstverk.
Fåglar är också något som kan beskådas på utställningen.
Ljuvligt runda och lena andungar står på rad i olika storlekar och nyanser. Raymond har sett till att ett 50-tal kommit till världen.
Ejdrar (vettar) hänger det här och där på utställningen. En vette är en naturtrogen attrapp som användes vid jakt på ejdrar och änder för att locka till sig, ofta sträckande fåglar.
En rolig sak som Raymond har med på sin utställning är denna lilla spritgömma. När han hittade de vackra spisluckorna fick han idén till det trevliga skåpet.
Jag frågade slutligen Raymond om han höll på med några nya projekt. Han svarade att problemet är att få tag på rätt trästycke, så just nu vilar stämjärnet.
MOSAIKINVIGNING
Barnen på Fritidsgården i Tun har gjort historiska avtryck.
Under festliga former invigdes tre mosaikrör under måndagskvällen på Tuns fritidsgård.
Inbjudan hade hörsammas av många barn och föräldrar som hade samlats utanför fritidsgården inför invigning.
Fritidsledare Inger Malm hälsade alla barn och föräldrar välkomna till invigningen
och mosaikprojektets ledare Annika Bergman berättade för de församlade om projektet.
Sveriges Blåbandsungdomar har beviljas pengar av Lidköpings Sparbanksstiftelse för att genomföra ett mosaikprojekt på fritidsgården i Tun och under hösten har fritidsgården haft två workshopkvällar. Tillsammans med Mosaikverkstaden,Göteborgs konstnärlige ledare Saber Alipanah har barnen skapat 36 små tavlor av kakelbitar med valfria motiv.
De färgglada konstverken har sedan gjutits på tre cementrör utanför Tuns Fritidsgård.
Annika Bergman berättade också att mosaiken är beständig och barnen har gjort avtryck som kommer att leva kvar i många, många år.
Så var det dags att under fanfar klippa det Blågula bandet och förklara de vackra Mosaikrören för invigda. Därefter bjöd Fritidsgården in alla besökare på tårta.
Barn och föräldrar lät sig väl smaka av den goda invigningstårtan.
Gör gärna ett besök på Tuns Fritidsgård och beskåda barnens färgglada konst som lyser upp fritidsgårdens gråa asfalt.
Text/foto Raina Karlsson
F7 ÅTERUPPTAR FLYGNINGAR FRÅN SÅTENÄS
Under året har ett stort banjobb genomförts på Skaraborgs flygflottilj. Bana 01/19 (nord/sydlig riktning ) är nybyggd från grunden. Under tiden har flygning skett från bana 11/29, dvs i väst/östlig riktning.
Under sommaren har bankorset byggts om vilket medfört att inga start och landningar har kunnat ske från Såtenäs. Men nu är arbetet snart klart och bana 11/29 planeras öppna för flygningar 1 oktober. Bana 01/19 är ännu inte klar för start och landningar.
Vi går även in i det mörka halvåret vilket innebär kvällsflygning på torsdagar med flygning fram till klockan 21:30. Flygning kan i undantagsfall ske på tisdagskvällar som alternativ till torsdagar. Flygning kommer dock endast att ske en kväll i veckan, inte både tisdag och torsdag.
Med vänlig hälsning
SKARABORGS FLYGFLOTTILJ
FAMILJEN GRUT
1870 inköptes Gammalstorp av den danske ingenjören, löjtnant William Hansen som var son till den kände handelsmannen A N Hansen och Eliza Grut, Danmark.
William Hansen hade en tid tjänstgjort vid anläggningar av järnvägar på Jylland och på 1860-talet förvaltade han släktgodset Horsens. Orsaken att köpa en gård i Sverige och inte i Danmark ansågs vara, mera fördelaktigt ekonomiskt och att det just blev Gammalstorp var en ren tillfällighet.
Samma år som William Hansen inköpte Gammalstorp ingick han äktenskap med Valborg Heilmann en prästdotter från Fyen. De nygifta flyttade till Gammalstorps egendom,Tun.
Under den första tiden på Gammalstorp betraktades de nyinflyttade danskarna med en viss reservation. I familjen talades danska och släktförbindelsen med Danmark övergavs aldrig.
William Hansen Valborg Heilmann
William var en driftig jordbrukare, vars främsta intresse var nötkreatursavel. Mot sina anställda var han varken bättre eller sämre än godsägare i allmänhet på den tiden. Det hörde till att vara sträng och fodrade men han saknade inte hjärta för sina underlydande.
Han trivdes väl på sitt Gammalstorp, det framgår av att han relativt sällan besökte sitt hemland, och han stannade i Tun till livets slut.
Valborg Grut
Valborg var en perfekt husmor och kunde vara en älskvärd värdinna när hon var på det humöret. Men Valborg var en sammansatt natur. Det dominerande var känslolivet med ett livligt för att inte säga eldfängt temperament. Det kunde inte så sällan torna upp mörka åskmoln i hennes förhållande både till mannen och barnen. Härtill bidrog nog i hög grad, att hon till skillnad från sin man aldrig blev acklimatiserad i Sverige.
Den 2 juni 1871 födde Valborg deras första barn på Gammalstorp sonen Torben. Valborg och William kommer att få ytterligare fyra barn Holger, Ellen, Mary och Lennart.
På 1880-talet antog William Hansen familjenamnet Grut, hans mors Eliza Gruts flicknamn.
Familjen Grut hade ett livligt umgänge med herrgårdarna i trakten bl.a familjen Kylberg på Såtenäs, Kjellberg på Storeberg och Frielsberg, Wijk på Domö och Geijer på Frugården. Till umgängesvännerna hörde dessutom prosten i Tun, Karl Josef Bobeck och hans hustru Regina Kylberg. Baler, slädpartier, födelsedagsfester, kräftskivor och båtutflykter gjorde livet på landet omväxlande och trevligt.
Bröderna Torben och Holger skickades i tonåren till Skara, där de tog studenten. Torben med högsta betyg i de flesta ämnen.
Djäkneskolan, Skara
1893 blev ett sorgens år för familjen Grut på Gammalstorp då sonen Holger förolyckades blott 21 år gammal i en tragisk olycka på Vänern.
Holger var praktiskt begåvad. Han utbildade sig till ingenjör. Han reste till Danmark i februari 1893, där han bodde hos släktingar och kom hem först den 1 augusti. Redan före Danmarksvistelsen hade han förfärdigat en kanot, hans stora intresse.
Efter hemkomsten skriver hans syster Mary: ”Hans första tanke, när han hade ätit, – var kanoten – hans glädje och stolthet intill den sista dagen” Till en början låg den i skogsdammen men den 10 augusti sjösattes den vid Såtenäs hamn.”Detta var en lycklig dag för honom, första dagen kanoten var i sjön.O, om den aldrig, aldrig kommit dit”
I sin kanot den 27 augusti gav sig Holger ensam ut på Vänern, ingen såg när olyckan skedde och han hittades av några fiskare först efter en vecka, drunknad.
Holger Grut ligger begravd på Tuns kyrkogård.
Den mest kände av de fem barnen var Torben Grut
som bl.a var en duktig tennisspelare och var svensk mästare i tennis 1896-97.
Torben Grut
Efter studentexamen läste Torben vidare till arkitekt vid KTH i Stockholm. Där uppskattades hans talang och han tilldelades stipendier för studier i utlandet. Efter hemkomsten deltog han i uppförandet av Posthuset i Stockholm, han ritade Solliden på Öland och blev också utnämnd till slottsarkitekt vid Ulriksdal.
Torben Grut gifte sig 1902 med Else Kleen, född i Wien
Else Kleen
Else var en svensk journalist, samhällsdebattör, konstnär, författare och skriftställare med signaturen Gwen.
Torben och Else får dottern Marianne. 1908 går Torben och Else skilda vägar.
I november samma år som Torben gifter sig med Else så avlider fadern William Hansen Grut på Gammalstorp och Torbens mor Valborg beslutar då att sälja Torbens och de andra syskonens barndomshem, detta sker i augusti 1903 varefter Valborg Grut flyttar till Köpenhamn.
Året därpå 1909 gifter Torben om sig med med sångerskan och skådespelerskan Margit Torsell, Stockholm. Hon var dotter till musikdirektör och kompositör Oscar Torsell och operasångerskan Olefine Moe. Margit hade både goda anlag och möjligheter att i hemmet få utvecklas som operasångare. Hon antogs för sångstudier hos madame Artot de Padilla 1896 och debuterade som Angela i operan ”Svarta dominon” i Kristinia 1897. Hon hade engagemang på Dramatiska teatern i Stockholm 1906-1909. Bland rollerna Clärcheni Egmont; Polja i Gorkijs ”Småborgare”; Clärchen i ”Tapto”. Efter hon ingått äktenskap med Torben Grut avslutade hon sin sångaryrke och ägnade sig istället åt sin familj och barnen Jeanne, Lizzie och Wilhelm ”Ville”.
Margit Torsell
1909 utsågs Stockholm enhälligt av IOK till att arrangera de 5;e Olympiska spelen 1912 men Stockholm hade då ingen större idrottsarena. Som arkitekt utsågs Torben Grut att rita arenan och under åren 1910-1912 byggdes Stockholms stadion.
Under sina studieresor hade Torben Grut studerat åtskilliga idrottsanläggningar i Europa och där fått viktiga impulser. Han ville bygga en idrottsanläggning som var funktionell, både för åskådare och tävlande. Dessutom ville han skapa en vacker byggnad i en nationell svensk stil. Han hade i Danmark sett prov på vacker tegelarkitektur och han valde därför handslaget tegel som materialet till Stadion. Detta beslut kunde ha stoppat hela OS, en murarstrejk utbröt 1911 och var nära att försena hela bygget, men med övertid och inkallade arbetare från landsorten lyckades Stadion bli färdigt lagom till OS-invigningen.
Torben Grut förevisar Stockholms stadion för Sveriges regering
Torben fortsatte länge att rita idrottsanläggningar. I Budapest, Paris och London finns skapelser av honom men han ritade också andra byggnader och han var febrilt verksam och alltid brinnande av skapariver.
Däremot hade Torben Grut ingen vidare tur i affärer. Han tackade ja till att bygga upp en högskola i Rumänien och skrev under ett kontrakt där han gick med på att få betalt i efterskott. Men pengarna kom aldrig. Han hade blivit lurad på två års inkomster. Ännu värre blev det när han förlorade resten av sin förmögenhet till en skum säljare i efterdyningarna av Kreugerkraschen. Hela historien tog knäcken på Torben Grut. Han lades in på mentalsjukhus i två år, och när han väl kom ut skämdes han så mycket för att ha suttit där att han flyttade till Köpenhamn.
Men han kunde då glädja sig åt sin yngste son Wilhelm ”Wille” Grut
som hade ärvt de idrottsliga talangerna från fadern och hade en lysande simmar karriär, han var svensk mästare i simning 400 och 1500 meters frisim.
Faderns ekonomiska problem, hade fått Wille Grut att satsa på en militär bana istället för kostsamma läkarstudier, som han först hoppats på efter studenten. Som officersaspirant och senare officer fick han alla möjligheter att förkovra sin talang som modern femkampare.
Och talang hade Grut. Wille Grut var redan i slutet av 30-talet en av världens främsta moderna femkampare. Men Andra världskriget stoppade det internationella utbytet och ett OS skulle inte komma att äga rum förrän 1948. Då var Wille Grut nästan 34 år gammal. Skador på revben, nyckelben och menisk hade stört karriären. Likaså när han drabbades av gulsot.
Men det hade också tränats hårt och målmedvetet. Grut kom till England väl förberedd och han gjorde en fantastisk tävling i London-OS med 1+1+5+1+8=16, den bästa platssiffran någonsin. Grut vann därmed olympisk guldmedalj i modern femkamp. Hans prestation bar eko över världen. Han kallades ”världens främste soldat” .
Och kanske tänkte Wille när han stod på prispallen på sin pappa,
som då var död sedan 1945. Wille Grut hade också med råge levt upp till sin familjs motto:
”Per ardua ad astra”– ”Genom ihärdighet mot stjärnorna
I Västergötland är det ont om byggnader ritade av Torben Grut, men han har dock skapat ett vackert minnesmärke över prosten Silvius på Tuns kyrkogård.
Den berömde Stadionarkitekten glömde aldrig sin hembygd
Avslutar med ett foto taget 1900 på familjen Grut ,Gammalstorp.
Text/ färg foton Raina Karlsson
Källor Tun, Friel och Karaby boken och Elektroniska källor. Svartvita foton okända fotografer