Idag tar hemsidan med er på ett besök i grannbyn Friel.
Friel ligger 3 km nordost Tun. När vi lämnar Tun ser vi åkrarna sträcker ut sig i landskapet.
Vi färdas på den slingrande och natursköna turistvägen
“Vänerslingan” som går genom Friels kyrkby och fortsätter sedan mot Lidköping.

Vi passerar hus och gårdar, på avstånd kan vi se Friels kyrktorn . Strax innan  Friels by känner vi  honungsdoft och ser ett böljande rapsfält som välkomnar oss in i byn.

Här fanns före laga skifte ett tjugotal gårdar sammanträngda på ett område runt kyrkan. Fortfarande finns flera av dessa gårdar kvar på sina ursprungliga tomtplatser och ger alltjämt intryck av en gammaldags kyrkby.

Vi rundar kyrkmuren och Friels kyrka.
Kyrkan kommer hemsidan skriva om i ett senare inlägg.

Mitt emot kyrkan ligger “Klockarns” ett litet hus med ett rum och kök. Den siste som bodde där på 1940-talet var Wilhelm Johansson med fru och fyra barn. Wilhelm körde mjölk med sin lastbil medan fru Johansson skötte hem och barn men också poststationen som fanns i det lilla huset.

Här hördes förr sorl och stoj från bygdens barn, huset ni ser på fotot här nedan var byskola ända fram till Tuns nya skola var klar. Skolbyggnaden blev därefter bygdegård på 1950-talet. Bygdegården är ombyggd invändigt men exteriört är den i stor sett som under skoltiden.

Från bygdegården går en väg mot sjön, Nolgatan, från början ett “fädrev”

Vägen går rakt norr ut. Vi färdas på den slingrande byvägen som kantas av maskrosor och lummig grönska. Många av husen efter vägen gömmer sig liksom bakom lövverket och kikar fram lite blygt här och var….

Vi närmar oss Sjövik, en oas där det råder stillhet och ro.

Här tar Frielsborna båten som ligger förtöjd vid bryggan på en kvällstur för att kanske uppleva Sjövik från ett annat håll eller så tar de ett dopp vid badplatsen en varm sommardag.

Tillbaka till Friels kyrkby tar vi oss vidare till Högesten, en liten by i byn, där det finns flera hus, ett var förr bostad åt den indelte soldaten,
ett soldattorp bekostades av roten. Torpet skulle enligt stadgarna vara 8 x 4 meter och sju stockar högt ( ca 2 meter). Åtskilliga av soldattorpen finns kvar efter att indelningsverket upphörde 1901 och används idag mest som sommartorp.

Där finns också en gammal smedja bevarad.
Att arbeta i smedjan var att utsätta sig för värme och höga ljud många timmar om dagen. Arbetet var också mycket tungt. Slagen från hammaren medförde att många fick hörselskador när de blev äldre.

Verktygen som fanns i smedjan kan du numera se på Hembygdsmuseet i Tun.

På 1940 -talet togs det stora mängder grus ur den grusås som finns på Högesten. Gruset kördes till Såtenäs där man höll på att anlägga Såtenäs flygflottilj.
Det har bildas stora dammar i grusåsen och i den största är det populärt att bada.

Just denna dag upplever hemsidan något trolsk över vattnet och skogen vid grustaget.

Vi vänder tillbaka mot Tun, lämnar ett litet paradis och en stunds andhämtning i tillvaron.

Hemsidan tackar Gudrun Carlsson för all informationen om Friel.

/Raina K